Klockan är runt 8tiden på morgonen och jag kan inte sova längre. För det första så vart jag väckt av alla i mitt rum runt kl 5 för alla skulle på en tour ut i outbacken. Men dom har tydligen inte lärt sig att ta hänsyn till andra personer då dom så klart skulle packa allt imorse I mörkret istället för att fixa allt igår. Och för det

andra så skiner solen idag för första gången sen 3-4 dagar tillbaka. Låter kanske inte så konstigt att det kan va molnigt ibland men när man är mitt i australien, som ska va det torraste stället och kallas öken så börjar man undra när det har regnat 3av4 dagar och vart molnigt alla dagar. Det för mig är en väldigt våt öken. Men dom säger här att vi är unika. 90% av turisterna får inte se Alice spring och Ayes Rock så här. Men vet inte om jag vill va unik vid det här tillfället. =))

Så yes nu är jag i Alice spring, efter över en vecka I Darwin. Som mest bestod av fest och av att inte göra någonting. Som va riktigt skönt till en början men I slutet så blev man rätt trött och bara ville lämna. Darwin är en fin liten stad, men blir lite tråkigt då det inte finns så mycket att göra, inga stränder va öppna för Maneter, säsong för dom vid den här tiden, och så klart pga. krokodiler lite här och där. Men lite såg jag allt, och det bästa va när vi åkte för att se ”jumping Crocodil” , det va helt okey men måste säga att jag hellre skulle föredrar att springa på dom i det vilda. Även om dom är vilda här så är det som dom skulle va tama. Du åker ut med en båt på en flod, Adeledie river. Ser inte ut som de

t ska finnas några Crocs, men under det skitiga vattnet så kryllar det av dom tydligen. När vi åker upp längs floden så stannar kapten till när dom ser en Croc, och dom har då en pinne med ett rep som dom knyter runt köttbiten. Och lockar sen fram honom/henne för att hoppa upp ur vattnet. Det är rätt coolt att se hur dom klarar att hoppa som dom gör, men oftast försöker dom undvika det. Och dom största kan nästan inte för dom är för tunga. Dom flesta va honor som är runt 3m stora. Men såg en av kungarna i floden som va runt 6 m lång. Som hade ett stort köttsår efter en fight för några dagar sedan. Och när han angrepp köttbiten så va jag glad att jag satt i en båt, Damn skulle inte önska min värsta fiende en match mot han. Dom är rätt skräckinjagande men grymt intressanta djur.

Men efter Darwin så vart det dags att köra ner till Alice springs, som ligger ca 1500km söder om Darwin. Alltså mitt I Australien. Åkte ner med en kille från Tyskland, Jimmy, och vi skulle egentligen ha åkt förbi Kakadu Nationalpark på vägen ner men p.ga ett dödsfall I hans släkt , så vi ändrade turen lite. Så vi hade en liten tidsbegränsning att komma ner till alice spring och göra Ayers rock med.

Det tog oss 3 dagar att åka ner och vi pushade Norman to the limit angående hur många liter som rymde i han. Och till vår förvåning. Så rymmer han ca 55 liter. Och jag som trodde I början av resan av det va en 40 liters tank. Annars var det en rätt lugn resa om man bortser att vi va ett hårsmån från att köra på en känguru. Vi såg han kanske 50 m framför oss hoppa över vägen och stannade till vid vägkanten. Hann bromsa in lite men inte tillräckligt för att stanna helt innan vi skulle passera han. Så när vi är ca 5-10m framför han så dum som en höna så hoppar han så klart ut på vägen igen framför bilen och han hoppar slalom vänster till höger och jag bromsar och svänger höger och vänster. Och slutar med att han och vi klarar oss väl med ca 30cm I mellan. Efter det så vart det lugna gatan ner till Ali

ce S.

Det vart ett litet stop I alice springs bara för att fylla på bensin och mat för att sen åka vidare till Ayers Rock, fick nu höra att vi hade bara två dagar på oss att göra detta för Jimmy var tvungen att åka hem till tyskland efter det . Lite synd då jag inte vill stressa på den här turen men han erbjöd sig att betala all bensin kostnad dit och tillbaka och det är närmare 1000km. Och det kunde jag inte säga nej till. När vi kom dit tidigt på morgonen, fortsatt mörkt och lite dimma så såg man bara lite av berget så undra man ”Har jag åkt hela vägen för det här??” men när det blev ljusare och ljusare och lite av solen kom fram så är det en rätt schysst utsikt. Ett stort rödbrunt berg, några 100m högt och typ 4kantigt(inte riktigt men nästan) och allt runt omkring är platt med några träd som sticker upp. Så jag ändra min uppfattning rätt fort. Men den är bara schysst på långt håll, när du kommer närmare och går runt den så är det inget speciellt. Är mer som ett litet berg. Kanske inte alla som vet vad Ayers Rock är(också kallad uluru). Men det är en helig plats för Aborginerna. Så man får inte ta bilder på alla delar av den och dom gillar inte när man klättrar på den heller. Men tror den är mest känd för att man ser den överallt på bilder ,vykort m.m. från Australien.

Men den här dagen var nog en av mina värsta dagar på vägen sen jag började resan från Perth. För senare på dagen så skulle vi åka vidare till ett annat berg som kallas Olgas, inte alls lika känt som Ayers Rock. På vägen dit så körde jag på 2 duvor ,en dog direkt medans jag tror den ena klara sig. Vi tog med oss den och åkte tillbaka för att lämna den hos en Ranger, levde då vi lämnade den I alla fall. Sen bestämde vi oss för att försöka igen och inte långt ifrån samma ställe så dök det den här gången upp 5 små små fåglar mitt framför bilen. Och pang, ytterligare en död fågel. Började tänka att det här är konstigt. Har kört på en fågel på hela denna resa, och nu händer det med ca en timmes mellanrum. Men nu trodde jag inte det kunde hända mig nåt mer för denna dagen. Men så klart, när vi hade kört halvvägs från Ayers Rock till Alice spring så händer nästa grej. Det va mörkt och en bit framför bilen ca 100-200 m så springer en katt med ca 3 kattungar ut mitt I vägen. Jag tvärbromsar och försöker undvika at

t träffa dom, men ena kattungen följde så klart inte med dom andra utan sprang tillbaka och jag bara känner hur hela höger sidan lyfte som att du körde över nåt. Vid det här tillfället så började jag få en tår I ögat och undra om det aldrig skulle ta slut. Men vi stannade till och kollade till hur illa det va för katten. När vi närmade oss så hörde vi hur han jamade och gick fram till han för att se om den va okey. Såg hur rädd han va, men han sprang iväg någon meter när vi närma oss och han såg ut att va helt ok. Så vi började leta efter någon annan katt för han kan omöjligt ha överlevt detta. Men det fanns ingen annan och när vi kom tillbaka till den första så va den också borta. Så jag måste säga att katter har verkligen 9:e liv, den här har dock bara 8 kvar nu…

Men här tror man ju att det ska sluta…men ikke. Tror inte ni har hört om historien om ett engelsk par som åkte mellan Alice Spring och Tennant Creek, ca 500km norr om AS. På vägen så blev dom ikapp körda av en annan bil som berätta att det kom rök från deras bil, så dom stannade till. Men när dom stannade så blev killen skjuten av mannen I den andra bilen. Och tjejen knöt han ihop händerna för och la bak I bilen. Men på nåt sätt så kom hon undan och lyckades fly in I bushen. Den här mannen letade efter henne me

n kunde inte finna henne så han körde iväg med den döde killen. Hon kom fram dagen efter och anmälde till polisen. Dom fick tag I mördaren men aldrig hittat kroppen. Det är rätt lätt att gömma någon här ute, och skulle det hända oss nåt så skulle det ta någon vecka innan nån börjar misstänka nåt. Så när vi va ca 100 km från Alice spring så mötte vi två bilar som körde rätt nära inpå varann. Och på något sätt så började jag tänka på just den här storyn och tänkte om dom här bilarna kommer efter oss, va gör vi då. Och inte långt efter så kommer det en bil bakom oss. Det är kolsvart ute och han kommer upp ca 300-400 m bakom oss, och började blinka med helljuset. Först så trodde jag at det kanske såg så ut bara för det är en rätt gropig väg, men ju närmare han kom desto klarare såg jag. Till slut va han ca 5 m bakom mig och fortsatte blinka. Så vi fundera på om vi skulle stanna eller ej, men vi undra om det verkligen va nåt så borde han köra om oss och göra något täcken. Detta fortsatte ca 20-30km och till slut så fortstod han väl att vi inte skulle stanna så han stanna till och svängde av. Nu vet ja ju inte va det handla om eller om det va mina fantasier som spelades in. Men ni kan tänka er att vi va helspända och vi tog t.om fram kökskniven för att försvara oss med. Men efter det så såg vi han inte mer och vi körde hela vägen och det rätt fort tillbaka till Alice spring. Men ni behöver inte va oroliga där hemma, allt är under kontroll=)

Så imorgon bär det äntligen av till Östkusten. Har längtat efter det.

Men bestämt mig att jag inte kommer göra allt där. Då jag redan gjort det en gång och det kostar allt för mycket I detta land. Så ska nog bara köra ner till Noosa och möta upp en vän jag träffa I Bali. Kanske stanna där några veckor. Och försöka ta upp surfningen igen.

Take care… see ya soon

4 weeks later...

Nu är det mer än 3 veckor sedan jag lämnade Exmouth, och äntligen kommit fram till Darwin. Så som ni förstår nu så kommer det va en del att skriva om, för på 3 veckor har j

ag hunnit med en del men ska försöka hålla mig lite ordfattig, även om jag inte tror jag lyckas med det själv….

Först ska jag väl börja

med att jag har snorklat med världens största fi

sk. Som kan bli upp emot 18 m lång, men dom största brukar sluta vid 12m. Vi hade dock oturen eller kanske turen att bara simma med 4-5st som var mellan 4-6 m långa. Men för mig va det tillräckligt. Va en gry

m upplevelse att simma bredvid något så stort men samtidigt något som verkar va så lugn och fridfullt, som bara simma vidare i sin egna lilla värld. Typ som sköldpaddorna i ”hitta Nemo”. Inte precis så att man tänker på att den tillhör samma kategori som Vithajen eller Tigerhajen. Men det gör den. För valhajen äter kanske plankton och annat smått, och har storlek och ansikte som en val. Men resten påm

i

nner rätt mycket om en haj, när man ser den simma förb

i dig och du hamnar bakom den så ser du all likhet…

Men efter att jag simmat runt med mina nya vänner, så var det dags att börja planera nästa roadtrip som är Exmouth-Broome. Och jag har ju vart tvungen att söka efter några nya resekamrater eftersom Niels och Sebastian som jag reste upp till Exmouth med är tvungna att vända hemåt då deras resa börjar gå mot sitt slut. Men 2 dagar innan snorklingen så ringde en tjej mig och hade sett min la

pp som jag hade satt upp angående nytt resesällskap. Och det visade sig att det va 2 st. tjejer som ville hänga på, och inte kunde jag väl klaga på det!!=) Det var Angela från Canada och Anneik från Holland. Så vi började trippen mot Broome måndagen den 12 april. Och vårt första stop var och blev Tom Price som planerat, det var också vårt stop för att köpa mat och fylla på vatten inför Karjinii National Park. Och det här var också min första tur ut i Outback

en, där det står i alla böcker att man ska vara försiktig och planera i förväg. I och för sig så planerade vi en del men kanske inte dom helt rätta bitarna så fortsatt mycket att lära. Men nu var det inte så farligt ute i

Outbacken, det värsta var väl att det var varmt. Men annars vart det som att köra hemma. Så första dagen med det nya sällskapet blev en tur på 800 km. Som gick smärtfritt och bra. Det visade sig att det här var 2st goa och härliga tjejer.

Så den här natten bestämde vi oss att bara att parkera och laga mat på en rastplats utanför Tom Price . Så vi kunde åka till Karinjii National park direkt efter vi vaknat.

Så tisdagen den 13 april for vi vidare

till Karinjii NP som ligger ca 100km ifrån Tom Price. Jag visste inte mycket om parken innan jag bestämde mig att jag ville åka dit och hade inte precis hört någon säga nåt särskillt om den, verka inte som många hade besökt den. Men jag hade redan bestä

mt mig att jag ville dit för att se något annat än stränder och hav. Och se lite mer natur och förhoppningsvis lite djurliv. Det jag fick reda på innan var att det skulle finnas olika vattenfall och pooler med sötvatten runt om i parken.

För att komma in till Parken och dom olika ställena så måste man åka på sten, jord/sand och groppiga vägar, inte det bästa för ”Norman”. Men det första stället blev i alla fall Hancock Gorge. Där börjar man uppe från toppen av ravin. Sen fick man gå/klättra ner för den för att följa vattnet som rann igenom. Vissa platser fanns det inga stigar som följde vattnet vid sidan utan stigen var vattnet. Så ibland så hade

man vatten upp till låren, och hade inte en aning om det blir djupare eller smalare. Men som tur va så vart det inte mycket djupare än det och vi kom till slut

fram till en pool inne i en grotta. Där man kunde hoppa och simma runt. Den va inte stor, kanske 10x2 m stor, o ca 2-3 m djup. Men läget som den låg på va bara helt kanon. För man hade inte förväntat sig nåt liknande.

Så vi stannade där någon timme och begav oss sedan tillbaka till bilen för att leta rätt på en camping plats. Vi fann en nära nästa plats vi ville besöka som var Dales Gorge. Så vi stanna där för natten, och det va en rik

tigt mysig kamping plats, med grill och toaletter precis utanför, inte vana med såna lyxigheter. Men det vart en tidigt kväll med lite film från datorn, för att vi skulle försöka komma upp tidigt för att hinna med alla dom andra ställena vi ville se.

Onsdagen 14 april så fortsatte vi med Karjinii, och började vandra Dales

Gorge, där på ena sidan det ligger 2st olika vattenfall och med varsin liten pool som man kan bada i. Vi bestämde oss att gå till det vattenfall som låg längst bort först. Och det va också helt underbart läge, helt tyst runt omkring, inte en människa och bara en lite sjö/pool med ett vattenfall. Vi hade tänkt att bada där men tjejerna läste då att det va en plats för många ormar som levde där och ville inte då längre bada. Och bara någon minut senare så fick

jag syn på en av dom… vet fortsatt inte vilken sorts orm

det är, men ni kan själva se på bilden och kanske ni vet...

Så efter det gick vi tillbaka till det första vattenfallet där vi kunde bada, hoppa från klipporna och bara relaxa. Men sen var det fortsatt ca 2 h promenad till nästa pool som skulle ligga på andra sidan av ravinen. Men all gående va verkligen värt det denna gång, för alla dom är 3 olika platserna va helt underbara. Alla helt olikt från den andre. Och det va det bästa jag upplevt efter Valhajen då sen jag kom till Australien.

Men det som kom där efter var väl inte lika roligt. För när vi hade besökt cirkus pool, det sista stället jag skrev om, så hade vi planerat att vi skulle besöka den sista platsen som kallas Jaffre Gorge och sen åka vidare upp mot Port headland. Men på vägen till Joffre gorge så kände jag att något va fel, och jag klev ut för att se omkring Norman, och på vår vänstra sida så hade vi så klart fått en punktering. Det är ju inte hela världen om man har alla grejer eller om man kanske är mitt i stan eller så. Men här va vi utan något att veva upp våran domkraft,utan korset och ute i en park där vi kasnke möter en till två bilar varannan timme, inte va det ofta i alla fall. Så vi såg emot en härlig tid i 35 grader sol mitt ute i ingenstans. Fast vi hade tur, bara någon minut efter vi hade stannat så kom två st. äldre damer och frågade om vi behövde hjälp, så dom tog fram sin domkraft, vev och kross och hjälpte mig att byta, ena damen t.om gjorde det mesta av arbetet=) Och under tiden medans vi höll på så tror jag att det stannade upp till 4-5 bilar till och frågade om vi behövde hjälp. Och så klart behövde vi lite extra hjälp av en äldre man. För mitt reserv däck hade ju så klart ingen luft, så han pumpade upp det åt oss. Så att vi kunde fortsätta, men efter den punkteringen så bestämde jag att vi va tvungna att åka tillbaka till Tom Price igen för att fixa ett nytt däck ifall detta händer igen, så det va bara att strunta i våra planer och åka tillbaks samma väg som vi kom. Och så klart va inte verkstaden uppe när vi kom dit. Så vi fick gott åka tillbaks till parkeringen vi hade sovit första natten för att gå upp tidigt och göra ett nytt försök.

Torsdagen den 15 april så åkte vi till verkstaden och han fixa ett nytt däck åt mig, men såg samtidigt att vi va väldigt nära en andra punktering på höger sidan, så istället fick jag köpa två begagnade däck istället för ett. Och dom här skulle tydligen va bättre för sten och lite sämre vägar. Men det höll sig inte länge, för vi hade bestämt oss att vi skulle se det sista stället i Karijinii så vi åkte tillbaka, och dom där vägarna döda mitt nya däck efter 15 min, men den här gången så va det ett mindre håll, så när vi puppa upp det så tog det va 3-4 timmar innan man kunde märka nåt. Men våra planer blev istället då att hoppa över det sista stället för jag vart nu trött på Parken efter alla punkteringar och vi skulle fortsätta till Port Headland och se om vi kunde fixa däcket på vägen. Men en olycka kommer ju sällan ensam för på vägen ut ur parken så säger Angela att jag har tappat ena sido spegel. Men som tur va den bara ca 100m bort men den hade slitits av efter alla gropar. Så vi fick tejpa upp den som en provisorisk grej. Och där sitter den fortsatt!!=)

Men efter det så har det inte blivit många sämre vägar för Norman, bara en men den kommer ja till senare. SÅ nu fortsatte vi vägarna upp mot Port Headland. Men först skulle vi stanna till på ett roadhouse, för att fixa däcket, och sen hitta någonstans att sova på vägen. För även om det bara va ca 300-400km så vill man inte köra på natten, för nu är det inte bara kängrus på vägen, utan kosor som strävar omkring fritt runt vägarna. Livsfarliga, för dom kan stå ca 1 m från vägen och även om det är mitt på ljusa dagen så är det lätt och missa dom. Så när vi va färdiga med att fixa däcket så var det redan mörkt, men vi ville fortsatt inte stanna på det här roadhuset, för vi vill ha det så billigt som möjligt så klart. Så vi hade hört att det skulle finnas massor med gratis sovplater längsvägen. Men det tog oss en timmes körning i mörkret innan vi fann något men det slutade upp med en av dom mysigaste nätterna hittills. För vi va helt ensamna vid en rastplats någonstans mitt ute i ingenstans, där vi startade vår egen lilla brasa och fixade mat och satt och snackade in på småtimmarna.

Dagen efter så körde vi hela dagen med ett stop i Port Headland för att handla mat och fylla på bensin. Sen fortsatte vi tills det blev mörkt och vi va tvungna att stanna för att laga mat och få oss lite sömn. Men efter den kvällen så vart allt lite annorlunda, för tjejen från Canada va helt annorlunda, och pratade inte med oss. Minst med mig. Så när vi kom fram till Broome så va det mer mig och Holländska som höll ihop. Så efter några dagar i Broome så bestämde vi oss för att bara vi två skulle fortsätta resan till Broome. Men det va inga ”bad feelings” mellan oss och den 3:e parten. Och så va ju målet med dom här tjejerna att komma till Broome, men om det gick bra så skulle vi fortsätta till Darwin.

Så efter det här så var det bara jag och Anniek. Vår plan blev nu att fortsätta till Darwin med lite stopp i mellan. Det blev först 1 natt i Derby, som ligger ca 150km från Broome. Där efter åkte vi till Windjana Gorge, som skulle va en fin nationalpark som du skulle med säkerhet se sötvatten krokodiler(freshies och kallad i Australien). Men det skulle ta oss en hel dags vandring innan vi ens så skymten av en. Men när vi väl såg en så verkade alla dyka upp. Och jag satt så nära som 2m för att få en bra bild av en men det gick faan inte ändå!!=P Men nu är inte Freshies så farliga för människor. Man ska väl kanske inte sticka fram ett finger åt dom men oftast så springer/simmar dom bara iväg om du kommer för nära. Värre är det med Saltvatten krokodiler(Salties) men dom har jag inte fått se nåt ifrån än. Men hört att man har stora möjligheter för det i Darwin och Kakadu. Så håll tummarna!=) Så i Windjana stanna vi bara en natt för att åka tillbaka till Derby för att handla mer mat och köra vidare mot Kununrra. Är ca 900-1000km imellan dom här städerna så vi stanna till vid några kamping platser på vägen och några nationalparker. Men det jag kommer ihåg bäst från den trippen var ett äldre par från Australien som vi mötte på en kamping plats som kallas Marys pool. Som va väldigt fin kamping plats också! Men tillbaks till paret, gubben kom fram till oss och frågade om vi ville komma och sitta vid deras eld istället för att sitta själva i mörkret. Så vi tänkte att det kunde vara trevligt så vi gick över. Och jag tror vi hade en av dom bättre kvällarna på den här trippen. Vi satt där och drack och snackade med dom in till små timmarna. Dom berättade att dom reste runt Australien i några år. Åker runt och vaktar hus åt sina vänner lite här och där runt Australien.. Det kallar jag ett lyckad liv efter allt jobb och slit…=) Och dom bjöd oss på deras hemmagjorda Wiskey och Vodka. Och må tillägga att en kall Wiskey cola eller vodka cola sitter fint efter man själv har levt på varm öl en längre tid…

Men efter Mary pool så vart det ett stop till innan Kununurra. Men till slut var vi framme i den sista staden i West Australien. Och North Territory var nästa mål. Men först så var det lite saker vi gärna ville se eller Anniek ville väl se det mer än jag, och det var Lake Argyle. Det var tydligen en stor sjö som skulle va nåt specillet. Så vi skulle kolla olika turer för att se den men fann inget som passa oss, eller rättare sagt priser som passa oss. Men till slut så fann vi en 3 dagars kanot tur på en flod från Lake Argyle till Kununurra, som verkade vara rätt kul. För du är helt själv utan några guider m.m.

Så Onsdagen den 28april så stack vi ut jag, anniek och ett äldre par. Det var rätt häftigt i mellan åt, där du paddla och allt var tyst omkring dig ,förutom några fåglar, lite plask runt om dig och små forsar i mellan åt. Det var 3 långa dagar med mycket paddling och olika stop som tex att paddlia in i små bäckar och lämna kanoten för att fortsätta till fots genom lite djungel för att långt in hitta ett litet vattenfall med en bassäng som man kunde bada i. Eller hoppa från klippor, eller bara ha det lugnt och skönt i floden. Bäst va nog sista dagen då vi inte orkade paddla längre så jag knöt upp min sarong på ena paddeln och använde den som segel. Och framåt kom vi. Kanske inte lika fort som när vi paddla men vad gjorde det. Sista stoppet innan vi va framme så stanna vi vid ett ställe där du kunde mata fiskar och sköldpaddor. Men höll du brödbiten lite för högt upp så spotta fiskarna på brödet så det skulle komma ner. Dom använder den tekninken på flygor och insekter. Och jag kan bekräfta att dom är pricksäkra!=)Efter kanot färden så for vi vidare mot Kathrine och North territorry,(nästa stat).

Det tog oss 2 dagar från Kununurra till Kathrine så vi fick sova vid sidan av vägen igen. Och på vägen så började vi höra nya ljud från Norman som vi inte visste va det vad, men det försvann innan vi kom fram till Kathrine. Så vi brydde oss inte mer om det. När vi kom fram så gick vi direkt till Coles(supermarket) och köpte oss mat för några dagar för vi skulle campa i kathrines national park som låg några mil utanför, och som vi har upplevt förr så har det inte vart någon högstandar utan bara simpla kamping platser. Men den här kamping platsen var vad jag kallar lyx efter man levt på vägen. Det va pool, resturang m.m och tom live musik om kvällarna. Men det gjorde oss inte mycket, vi va rätt värda detta så vi stannade en extra dag bara för att njuta. Och nu i efterhand va det rätt smart att vi stanna en extra dag för dagen efter skulle vi ut och vandra. Och det tog oss hela dagen. Började gå runt 8 tiden på morgonen och va inte tillbaka förrän 4-5 tiden. Så den kvällen vart inte mycket mer än äta och sova. Fast vi blev väckta mitt i natten av att vi hörde någon knapra på något utanför bilen. Så när jag titta ut så ser jag två stycken kängurus som har rivit upp en pasta påse, som vi glömt att lägga in i bilen, sitta där och njuta av sin kvällsmat…

Dom sista dagarna har vi bara spenderat genom att besöka olika national parker på väg upp till Darwin. En av dom bästa såg vi precis innan Darwin, som heter Lichtenton national park. Och den består av massor med vattenfall och olika små pooler, men några av ställena kunde man inte bada i för att dom har sett salties krokodiler där. För dom kommer tydligen in där under regnperioden.

Så nu är vi i Darwin, och jag ska börja leta efter lite jobb här. Men om jag inte finner så fortsätter jag ner mot Alice spring, men måste också hitta någon ny reskamrat då Anniek flyger ner och fortsätter sin egna resa.

Mer bilder kommer upp på facebook...=))

See ya ...