Klockan är runt 8tiden på morgonen och jag kan inte sova längre. För det första så vart jag väckt av alla i mitt rum runt kl 5 för alla skulle på en tour ut i outbacken. Men dom har tydligen inte lärt sig att ta hänsyn till andra personer då dom så klart skulle packa allt imorse I mörkret istället för att fixa allt igår. Och för det

andra så skiner solen idag för första gången sen 3-4 dagar tillbaka. Låter kanske inte så konstigt att det kan va molnigt ibland men när man är mitt i australien, som ska va det torraste stället och kallas öken så börjar man undra när det har regnat 3av4 dagar och vart molnigt alla dagar. Det för mig är en väldigt våt öken. Men dom säger här att vi är unika. 90% av turisterna får inte se Alice spring och Ayes Rock så här. Men vet inte om jag vill va unik vid det här tillfället. =))

Så yes nu är jag i Alice spring, efter över en vecka I Darwin. Som mest bestod av fest och av att inte göra någonting. Som va riktigt skönt till en början men I slutet så blev man rätt trött och bara ville lämna. Darwin är en fin liten stad, men blir lite tråkigt då det inte finns så mycket att göra, inga stränder va öppna för Maneter, säsong för dom vid den här tiden, och så klart pga. krokodiler lite här och där. Men lite såg jag allt, och det bästa va när vi åkte för att se ”jumping Crocodil” , det va helt okey men måste säga att jag hellre skulle föredrar att springa på dom i det vilda. Även om dom är vilda här så är det som dom skulle va tama. Du åker ut med en båt på en flod, Adeledie river. Ser inte ut som de

t ska finnas några Crocs, men under det skitiga vattnet så kryllar det av dom tydligen. När vi åker upp längs floden så stannar kapten till när dom ser en Croc, och dom har då en pinne med ett rep som dom knyter runt köttbiten. Och lockar sen fram honom/henne för att hoppa upp ur vattnet. Det är rätt coolt att se hur dom klarar att hoppa som dom gör, men oftast försöker dom undvika det. Och dom största kan nästan inte för dom är för tunga. Dom flesta va honor som är runt 3m stora. Men såg en av kungarna i floden som va runt 6 m lång. Som hade ett stort köttsår efter en fight för några dagar sedan. Och när han angrepp köttbiten så va jag glad att jag satt i en båt, Damn skulle inte önska min värsta fiende en match mot han. Dom är rätt skräckinjagande men grymt intressanta djur.

Men efter Darwin så vart det dags att köra ner till Alice springs, som ligger ca 1500km söder om Darwin. Alltså mitt I Australien. Åkte ner med en kille från Tyskland, Jimmy, och vi skulle egentligen ha åkt förbi Kakadu Nationalpark på vägen ner men p.ga ett dödsfall I hans släkt , så vi ändrade turen lite. Så vi hade en liten tidsbegränsning att komma ner till alice spring och göra Ayers rock med.

Det tog oss 3 dagar att åka ner och vi pushade Norman to the limit angående hur många liter som rymde i han. Och till vår förvåning. Så rymmer han ca 55 liter. Och jag som trodde I början av resan av det va en 40 liters tank. Annars var det en rätt lugn resa om man bortser att vi va ett hårsmån från att köra på en känguru. Vi såg han kanske 50 m framför oss hoppa över vägen och stannade till vid vägkanten. Hann bromsa in lite men inte tillräckligt för att stanna helt innan vi skulle passera han. Så när vi är ca 5-10m framför han så dum som en höna så hoppar han så klart ut på vägen igen framför bilen och han hoppar slalom vänster till höger och jag bromsar och svänger höger och vänster. Och slutar med att han och vi klarar oss väl med ca 30cm I mellan. Efter det så vart det lugna gatan ner till Ali

ce S.

Det vart ett litet stop I alice springs bara för att fylla på bensin och mat för att sen åka vidare till Ayers Rock, fick nu höra att vi hade bara två dagar på oss att göra detta för Jimmy var tvungen att åka hem till tyskland efter det . Lite synd då jag inte vill stressa på den här turen men han erbjöd sig att betala all bensin kostnad dit och tillbaka och det är närmare 1000km. Och det kunde jag inte säga nej till. När vi kom dit tidigt på morgonen, fortsatt mörkt och lite dimma så såg man bara lite av berget så undra man ”Har jag åkt hela vägen för det här??” men när det blev ljusare och ljusare och lite av solen kom fram så är det en rätt schysst utsikt. Ett stort rödbrunt berg, några 100m högt och typ 4kantigt(inte riktigt men nästan) och allt runt omkring är platt med några träd som sticker upp. Så jag ändra min uppfattning rätt fort. Men den är bara schysst på långt håll, när du kommer närmare och går runt den så är det inget speciellt. Är mer som ett litet berg. Kanske inte alla som vet vad Ayers Rock är(också kallad uluru). Men det är en helig plats för Aborginerna. Så man får inte ta bilder på alla delar av den och dom gillar inte när man klättrar på den heller. Men tror den är mest känd för att man ser den överallt på bilder ,vykort m.m. från Australien.

Men den här dagen var nog en av mina värsta dagar på vägen sen jag började resan från Perth. För senare på dagen så skulle vi åka vidare till ett annat berg som kallas Olgas, inte alls lika känt som Ayers Rock. På vägen dit så körde jag på 2 duvor ,en dog direkt medans jag tror den ena klara sig. Vi tog med oss den och åkte tillbaka för att lämna den hos en Ranger, levde då vi lämnade den I alla fall. Sen bestämde vi oss för att försöka igen och inte långt ifrån samma ställe så dök det den här gången upp 5 små små fåglar mitt framför bilen. Och pang, ytterligare en död fågel. Började tänka att det här är konstigt. Har kört på en fågel på hela denna resa, och nu händer det med ca en timmes mellanrum. Men nu trodde jag inte det kunde hända mig nåt mer för denna dagen. Men så klart, när vi hade kört halvvägs från Ayers Rock till Alice spring så händer nästa grej. Det va mörkt och en bit framför bilen ca 100-200 m så springer en katt med ca 3 kattungar ut mitt I vägen. Jag tvärbromsar och försöker undvika at

t träffa dom, men ena kattungen följde så klart inte med dom andra utan sprang tillbaka och jag bara känner hur hela höger sidan lyfte som att du körde över nåt. Vid det här tillfället så började jag få en tår I ögat och undra om det aldrig skulle ta slut. Men vi stannade till och kollade till hur illa det va för katten. När vi närmade oss så hörde vi hur han jamade och gick fram till han för att se om den va okey. Såg hur rädd han va, men han sprang iväg någon meter när vi närma oss och han såg ut att va helt ok. Så vi började leta efter någon annan katt för han kan omöjligt ha överlevt detta. Men det fanns ingen annan och när vi kom tillbaka till den första så va den också borta. Så jag måste säga att katter har verkligen 9:e liv, den här har dock bara 8 kvar nu…

Men här tror man ju att det ska sluta…men ikke. Tror inte ni har hört om historien om ett engelsk par som åkte mellan Alice Spring och Tennant Creek, ca 500km norr om AS. På vägen så blev dom ikapp körda av en annan bil som berätta att det kom rök från deras bil, så dom stannade till. Men när dom stannade så blev killen skjuten av mannen I den andra bilen. Och tjejen knöt han ihop händerna för och la bak I bilen. Men på nåt sätt så kom hon undan och lyckades fly in I bushen. Den här mannen letade efter henne me

n kunde inte finna henne så han körde iväg med den döde killen. Hon kom fram dagen efter och anmälde till polisen. Dom fick tag I mördaren men aldrig hittat kroppen. Det är rätt lätt att gömma någon här ute, och skulle det hända oss nåt så skulle det ta någon vecka innan nån börjar misstänka nåt. Så när vi va ca 100 km från Alice spring så mötte vi två bilar som körde rätt nära inpå varann. Och på något sätt så började jag tänka på just den här storyn och tänkte om dom här bilarna kommer efter oss, va gör vi då. Och inte långt efter så kommer det en bil bakom oss. Det är kolsvart ute och han kommer upp ca 300-400 m bakom oss, och började blinka med helljuset. Först så trodde jag at det kanske såg så ut bara för det är en rätt gropig väg, men ju närmare han kom desto klarare såg jag. Till slut va han ca 5 m bakom mig och fortsatte blinka. Så vi fundera på om vi skulle stanna eller ej, men vi undra om det verkligen va nåt så borde han köra om oss och göra något täcken. Detta fortsatte ca 20-30km och till slut så fortstod han väl att vi inte skulle stanna så han stanna till och svängde av. Nu vet ja ju inte va det handla om eller om det va mina fantasier som spelades in. Men ni kan tänka er att vi va helspända och vi tog t.om fram kökskniven för att försvara oss med. Men efter det så såg vi han inte mer och vi körde hela vägen och det rätt fort tillbaka till Alice spring. Men ni behöver inte va oroliga där hemma, allt är under kontroll=)

Så imorgon bär det äntligen av till Östkusten. Har längtat efter det.

Men bestämt mig att jag inte kommer göra allt där. Då jag redan gjort det en gång och det kostar allt för mycket I detta land. Så ska nog bara köra ner till Noosa och möta upp en vän jag träffa I Bali. Kanske stanna där några veckor. Och försöka ta upp surfningen igen.

Take care… see ya soon

4 weeks later...

Nu är det mer än 3 veckor sedan jag lämnade Exmouth, och äntligen kommit fram till Darwin. Så som ni förstår nu så kommer det va en del att skriva om, för på 3 veckor har j

ag hunnit med en del men ska försöka hålla mig lite ordfattig, även om jag inte tror jag lyckas med det själv….

Först ska jag väl börja

med att jag har snorklat med världens största fi

sk. Som kan bli upp emot 18 m lång, men dom största brukar sluta vid 12m. Vi hade dock oturen eller kanske turen att bara simma med 4-5st som var mellan 4-6 m långa. Men för mig va det tillräckligt. Va en gry

m upplevelse att simma bredvid något så stort men samtidigt något som verkar va så lugn och fridfullt, som bara simma vidare i sin egna lilla värld. Typ som sköldpaddorna i ”hitta Nemo”. Inte precis så att man tänker på att den tillhör samma kategori som Vithajen eller Tigerhajen. Men det gör den. För valhajen äter kanske plankton och annat smått, och har storlek och ansikte som en val. Men resten påm

i

nner rätt mycket om en haj, när man ser den simma förb

i dig och du hamnar bakom den så ser du all likhet…

Men efter att jag simmat runt med mina nya vänner, så var det dags att börja planera nästa roadtrip som är Exmouth-Broome. Och jag har ju vart tvungen att söka efter några nya resekamrater eftersom Niels och Sebastian som jag reste upp till Exmouth med är tvungna att vända hemåt då deras resa börjar gå mot sitt slut. Men 2 dagar innan snorklingen så ringde en tjej mig och hade sett min la

pp som jag hade satt upp angående nytt resesällskap. Och det visade sig att det va 2 st. tjejer som ville hänga på, och inte kunde jag väl klaga på det!!=) Det var Angela från Canada och Anneik från Holland. Så vi började trippen mot Broome måndagen den 12 april. Och vårt första stop var och blev Tom Price som planerat, det var också vårt stop för att köpa mat och fylla på vatten inför Karjinii National Park. Och det här var också min första tur ut i Outback

en, där det står i alla böcker att man ska vara försiktig och planera i förväg. I och för sig så planerade vi en del men kanske inte dom helt rätta bitarna så fortsatt mycket att lära. Men nu var det inte så farligt ute i

Outbacken, det värsta var väl att det var varmt. Men annars vart det som att köra hemma. Så första dagen med det nya sällskapet blev en tur på 800 km. Som gick smärtfritt och bra. Det visade sig att det här var 2st goa och härliga tjejer.

Så den här natten bestämde vi oss att bara att parkera och laga mat på en rastplats utanför Tom Price . Så vi kunde åka till Karinjii National park direkt efter vi vaknat.

Så tisdagen den 13 april for vi vidare

till Karinjii NP som ligger ca 100km ifrån Tom Price. Jag visste inte mycket om parken innan jag bestämde mig att jag ville åka dit och hade inte precis hört någon säga nåt särskillt om den, verka inte som många hade besökt den. Men jag hade redan bestä

mt mig att jag ville dit för att se något annat än stränder och hav. Och se lite mer natur och förhoppningsvis lite djurliv. Det jag fick reda på innan var att det skulle finnas olika vattenfall och pooler med sötvatten runt om i parken.

För att komma in till Parken och dom olika ställena så måste man åka på sten, jord/sand och groppiga vägar, inte det bästa för ”Norman”. Men det första stället blev i alla fall Hancock Gorge. Där börjar man uppe från toppen av ravin. Sen fick man gå/klättra ner för den för att följa vattnet som rann igenom. Vissa platser fanns det inga stigar som följde vattnet vid sidan utan stigen var vattnet. Så ibland så hade

man vatten upp till låren, och hade inte en aning om det blir djupare eller smalare. Men som tur va så vart det inte mycket djupare än det och vi kom till slut

fram till en pool inne i en grotta. Där man kunde hoppa och simma runt. Den va inte stor, kanske 10x2 m stor, o ca 2-3 m djup. Men läget som den låg på va bara helt kanon. För man hade inte förväntat sig nåt liknande.

Så vi stannade där någon timme och begav oss sedan tillbaka till bilen för att leta rätt på en camping plats. Vi fann en nära nästa plats vi ville besöka som var Dales Gorge. Så vi stanna där för natten, och det va en rik

tigt mysig kamping plats, med grill och toaletter precis utanför, inte vana med såna lyxigheter. Men det vart en tidigt kväll med lite film från datorn, för att vi skulle försöka komma upp tidigt för att hinna med alla dom andra ställena vi ville se.

Onsdagen 14 april så fortsatte vi med Karjinii, och började vandra Dales

Gorge, där på ena sidan det ligger 2st olika vattenfall och med varsin liten pool som man kan bada i. Vi bestämde oss att gå till det vattenfall som låg längst bort först. Och det va också helt underbart läge, helt tyst runt omkring, inte en människa och bara en lite sjö/pool med ett vattenfall. Vi hade tänkt att bada där men tjejerna läste då att det va en plats för många ormar som levde där och ville inte då längre bada. Och bara någon minut senare så fick

jag syn på en av dom… vet fortsatt inte vilken sorts orm

det är, men ni kan själva se på bilden och kanske ni vet...

Så efter det gick vi tillbaka till det första vattenfallet där vi kunde bada, hoppa från klipporna och bara relaxa. Men sen var det fortsatt ca 2 h promenad till nästa pool som skulle ligga på andra sidan av ravinen. Men all gående va verkligen värt det denna gång, för alla dom är 3 olika platserna va helt underbara. Alla helt olikt från den andre. Och det va det bästa jag upplevt efter Valhajen då sen jag kom till Australien.

Men det som kom där efter var väl inte lika roligt. För när vi hade besökt cirkus pool, det sista stället jag skrev om, så hade vi planerat att vi skulle besöka den sista platsen som kallas Jaffre Gorge och sen åka vidare upp mot Port headland. Men på vägen till Joffre gorge så kände jag att något va fel, och jag klev ut för att se omkring Norman, och på vår vänstra sida så hade vi så klart fått en punktering. Det är ju inte hela världen om man har alla grejer eller om man kanske är mitt i stan eller så. Men här va vi utan något att veva upp våran domkraft,utan korset och ute i en park där vi kasnke möter en till två bilar varannan timme, inte va det ofta i alla fall. Så vi såg emot en härlig tid i 35 grader sol mitt ute i ingenstans. Fast vi hade tur, bara någon minut efter vi hade stannat så kom två st. äldre damer och frågade om vi behövde hjälp, så dom tog fram sin domkraft, vev och kross och hjälpte mig att byta, ena damen t.om gjorde det mesta av arbetet=) Och under tiden medans vi höll på så tror jag att det stannade upp till 4-5 bilar till och frågade om vi behövde hjälp. Och så klart behövde vi lite extra hjälp av en äldre man. För mitt reserv däck hade ju så klart ingen luft, så han pumpade upp det åt oss. Så att vi kunde fortsätta, men efter den punkteringen så bestämde jag att vi va tvungna att åka tillbaka till Tom Price igen för att fixa ett nytt däck ifall detta händer igen, så det va bara att strunta i våra planer och åka tillbaks samma väg som vi kom. Och så klart va inte verkstaden uppe när vi kom dit. Så vi fick gott åka tillbaks till parkeringen vi hade sovit första natten för att gå upp tidigt och göra ett nytt försök.

Torsdagen den 15 april så åkte vi till verkstaden och han fixa ett nytt däck åt mig, men såg samtidigt att vi va väldigt nära en andra punktering på höger sidan, så istället fick jag köpa två begagnade däck istället för ett. Och dom här skulle tydligen va bättre för sten och lite sämre vägar. Men det höll sig inte länge, för vi hade bestämt oss att vi skulle se det sista stället i Karijinii så vi åkte tillbaka, och dom där vägarna döda mitt nya däck efter 15 min, men den här gången så va det ett mindre håll, så när vi puppa upp det så tog det va 3-4 timmar innan man kunde märka nåt. Men våra planer blev istället då att hoppa över det sista stället för jag vart nu trött på Parken efter alla punkteringar och vi skulle fortsätta till Port Headland och se om vi kunde fixa däcket på vägen. Men en olycka kommer ju sällan ensam för på vägen ut ur parken så säger Angela att jag har tappat ena sido spegel. Men som tur va den bara ca 100m bort men den hade slitits av efter alla gropar. Så vi fick tejpa upp den som en provisorisk grej. Och där sitter den fortsatt!!=)

Men efter det så har det inte blivit många sämre vägar för Norman, bara en men den kommer ja till senare. SÅ nu fortsatte vi vägarna upp mot Port Headland. Men först skulle vi stanna till på ett roadhouse, för att fixa däcket, och sen hitta någonstans att sova på vägen. För även om det bara va ca 300-400km så vill man inte köra på natten, för nu är det inte bara kängrus på vägen, utan kosor som strävar omkring fritt runt vägarna. Livsfarliga, för dom kan stå ca 1 m från vägen och även om det är mitt på ljusa dagen så är det lätt och missa dom. Så när vi va färdiga med att fixa däcket så var det redan mörkt, men vi ville fortsatt inte stanna på det här roadhuset, för vi vill ha det så billigt som möjligt så klart. Så vi hade hört att det skulle finnas massor med gratis sovplater längsvägen. Men det tog oss en timmes körning i mörkret innan vi fann något men det slutade upp med en av dom mysigaste nätterna hittills. För vi va helt ensamna vid en rastplats någonstans mitt ute i ingenstans, där vi startade vår egen lilla brasa och fixade mat och satt och snackade in på småtimmarna.

Dagen efter så körde vi hela dagen med ett stop i Port Headland för att handla mat och fylla på bensin. Sen fortsatte vi tills det blev mörkt och vi va tvungna att stanna för att laga mat och få oss lite sömn. Men efter den kvällen så vart allt lite annorlunda, för tjejen från Canada va helt annorlunda, och pratade inte med oss. Minst med mig. Så när vi kom fram till Broome så va det mer mig och Holländska som höll ihop. Så efter några dagar i Broome så bestämde vi oss för att bara vi två skulle fortsätta resan till Broome. Men det va inga ”bad feelings” mellan oss och den 3:e parten. Och så va ju målet med dom här tjejerna att komma till Broome, men om det gick bra så skulle vi fortsätta till Darwin.

Så efter det här så var det bara jag och Anniek. Vår plan blev nu att fortsätta till Darwin med lite stopp i mellan. Det blev först 1 natt i Derby, som ligger ca 150km från Broome. Där efter åkte vi till Windjana Gorge, som skulle va en fin nationalpark som du skulle med säkerhet se sötvatten krokodiler(freshies och kallad i Australien). Men det skulle ta oss en hel dags vandring innan vi ens så skymten av en. Men när vi väl såg en så verkade alla dyka upp. Och jag satt så nära som 2m för att få en bra bild av en men det gick faan inte ändå!!=P Men nu är inte Freshies så farliga för människor. Man ska väl kanske inte sticka fram ett finger åt dom men oftast så springer/simmar dom bara iväg om du kommer för nära. Värre är det med Saltvatten krokodiler(Salties) men dom har jag inte fått se nåt ifrån än. Men hört att man har stora möjligheter för det i Darwin och Kakadu. Så håll tummarna!=) Så i Windjana stanna vi bara en natt för att åka tillbaka till Derby för att handla mer mat och köra vidare mot Kununrra. Är ca 900-1000km imellan dom här städerna så vi stanna till vid några kamping platser på vägen och några nationalparker. Men det jag kommer ihåg bäst från den trippen var ett äldre par från Australien som vi mötte på en kamping plats som kallas Marys pool. Som va väldigt fin kamping plats också! Men tillbaks till paret, gubben kom fram till oss och frågade om vi ville komma och sitta vid deras eld istället för att sitta själva i mörkret. Så vi tänkte att det kunde vara trevligt så vi gick över. Och jag tror vi hade en av dom bättre kvällarna på den här trippen. Vi satt där och drack och snackade med dom in till små timmarna. Dom berättade att dom reste runt Australien i några år. Åker runt och vaktar hus åt sina vänner lite här och där runt Australien.. Det kallar jag ett lyckad liv efter allt jobb och slit…=) Och dom bjöd oss på deras hemmagjorda Wiskey och Vodka. Och må tillägga att en kall Wiskey cola eller vodka cola sitter fint efter man själv har levt på varm öl en längre tid…

Men efter Mary pool så vart det ett stop till innan Kununurra. Men till slut var vi framme i den sista staden i West Australien. Och North Territory var nästa mål. Men först så var det lite saker vi gärna ville se eller Anniek ville väl se det mer än jag, och det var Lake Argyle. Det var tydligen en stor sjö som skulle va nåt specillet. Så vi skulle kolla olika turer för att se den men fann inget som passa oss, eller rättare sagt priser som passa oss. Men till slut så fann vi en 3 dagars kanot tur på en flod från Lake Argyle till Kununurra, som verkade vara rätt kul. För du är helt själv utan några guider m.m.

Så Onsdagen den 28april så stack vi ut jag, anniek och ett äldre par. Det var rätt häftigt i mellan åt, där du paddla och allt var tyst omkring dig ,förutom några fåglar, lite plask runt om dig och små forsar i mellan åt. Det var 3 långa dagar med mycket paddling och olika stop som tex att paddlia in i små bäckar och lämna kanoten för att fortsätta till fots genom lite djungel för att långt in hitta ett litet vattenfall med en bassäng som man kunde bada i. Eller hoppa från klippor, eller bara ha det lugnt och skönt i floden. Bäst va nog sista dagen då vi inte orkade paddla längre så jag knöt upp min sarong på ena paddeln och använde den som segel. Och framåt kom vi. Kanske inte lika fort som när vi paddla men vad gjorde det. Sista stoppet innan vi va framme så stanna vi vid ett ställe där du kunde mata fiskar och sköldpaddor. Men höll du brödbiten lite för högt upp så spotta fiskarna på brödet så det skulle komma ner. Dom använder den tekninken på flygor och insekter. Och jag kan bekräfta att dom är pricksäkra!=)Efter kanot färden så for vi vidare mot Kathrine och North territorry,(nästa stat).

Det tog oss 2 dagar från Kununurra till Kathrine så vi fick sova vid sidan av vägen igen. Och på vägen så började vi höra nya ljud från Norman som vi inte visste va det vad, men det försvann innan vi kom fram till Kathrine. Så vi brydde oss inte mer om det. När vi kom fram så gick vi direkt till Coles(supermarket) och köpte oss mat för några dagar för vi skulle campa i kathrines national park som låg några mil utanför, och som vi har upplevt förr så har det inte vart någon högstandar utan bara simpla kamping platser. Men den här kamping platsen var vad jag kallar lyx efter man levt på vägen. Det va pool, resturang m.m och tom live musik om kvällarna. Men det gjorde oss inte mycket, vi va rätt värda detta så vi stannade en extra dag bara för att njuta. Och nu i efterhand va det rätt smart att vi stanna en extra dag för dagen efter skulle vi ut och vandra. Och det tog oss hela dagen. Började gå runt 8 tiden på morgonen och va inte tillbaka förrän 4-5 tiden. Så den kvällen vart inte mycket mer än äta och sova. Fast vi blev väckta mitt i natten av att vi hörde någon knapra på något utanför bilen. Så när jag titta ut så ser jag två stycken kängurus som har rivit upp en pasta påse, som vi glömt att lägga in i bilen, sitta där och njuta av sin kvällsmat…

Dom sista dagarna har vi bara spenderat genom att besöka olika national parker på väg upp till Darwin. En av dom bästa såg vi precis innan Darwin, som heter Lichtenton national park. Och den består av massor med vattenfall och olika små pooler, men några av ställena kunde man inte bada i för att dom har sett salties krokodiler där. För dom kommer tydligen in där under regnperioden.

Så nu är vi i Darwin, och jag ska börja leta efter lite jobb här. Men om jag inte finner så fortsätter jag ner mot Alice spring, men måste också hitta någon ny reskamrat då Anniek flyger ner och fortsätter sin egna resa.

Mer bilder kommer upp på facebook...=))

See ya ...

On the road again

Nu ska jag äntligen ta mig lite tid och sätta mig ner och skriva igen, har väl gått ca 2-3 veckor sen sist. Och lite saker har allt hänt.
Är just nu uppe i Exmouth, sista stoppet med Niels och Sebastian, 2 killar från Holland och tyskland som jag träffade redan första dagen i Perth. Men dom har redan vart i Australien ett tag så deras resa börjar närma sig sitt slut. Så dom lämnar mig om några dagar och jag måste börja leta efter någon ny som vill åka med mig vidare till Broome.
Men återkommer till det senare…
Det är så här nu att jag köpte mig en bil för 2 och en halv vecka sedan. En Nissan Normad. Som blev döpt till Norman av hans förra ägare. Det är en vit van med svart backdörr, 1990 och gott över 300 000km, men han går som ett skott=) Han är ombyggd till 2 sittplatser, chauffören och passagerare där fram, och tagit bort alla stolar där bak och gjort om det till en stor säng, så vi kan ligga 2 st där också(den 3e får sova i tält). Och så har vi plats till att förvara mat, dricka, surfbrädorna m.m under sängen. O det är en del som ska med när man åker runt. Det mesta av det praktiska fick jag med när jag köpte den men samtidigt så lär man sig lite va man borde tagit med sig från början. Men men … det som är det fina med att resa att allt inte går som det ska jämt.
Har bara haft några små problem med han, som jag ska berätta om längs vägen. Men kan börja med den första. Köpte Norman som sagt för 2 och en halv vecka sedan, det var en torsdag. Så jag bodde fortsatt på ett hostel utanför Perth. För planen var att vi skulle börja resa nord över på måndag. Men på fredags natten så är det någon idiot som tycker det är kul och slå sönder bilrutor… för när jag kommer ut på lördagen så ser jag att min förarruta har blivit inslagen, men dom har inte brutit sig in för bilen är fortsatt låst. Men dom insåg väl att det inte va mycket att stjäla =P
Så den helgen bestod av att hitta en ny ruta till min bil innan måndag, och det är lätt när man ser det kl 13 en lördag och nästan allt är stängt. Så jag fick vänta tills måndag för att fixa det. Men när jag ringde dom som kunde hjälpa mig så ville dom har 360 dollar, och det är cirka 2500 Skr för att byta en ruta. Kändes lite dyrt… så efter lite hjälp av en kille från vårat Hostel så hitta jag en ruta för 120 dollar och han bytte den för en låda öl så allt slutade på 160 dollar istället. Så liten lättnad. Men till slut kom vi iväg och första stoppet blev Lancelin, ca 150km norr från Perth. Vet inte varför vi stoppade där. Det luktade kloak men det va tydligen bara allt sjögräs. Men det skulle va bra för att surfa där så tror det va därför vi gjorde ett stop. Men vi kom dit sent på kvällen så det va bara att laga mat och hitta någon plats där vi kunde sova. Men i Australien är det inte många platser du kan campa grattis. Så man får göra en fräckis och gömma sig för Rangers, ,men vi träffade 2 killar som visste en plats som dom hade sovit på några dagar så vi följde dom. Och det va en liten strandplätt lite utanför stan. Helt perfekt för oss =)
Men vi gick upp tidigt på morgonen för att va säkra på att inte Rangers skulle komma och säga till oss att flytta eller ge oss böter. Så vi åkte till en annan strand där dom har picnic-bord så vi kunde få äta vår frukost. Efter frukost så gick jag och Niels ut i havet för att surfa men det va lite för kraftiga vågor och rev för oss båda så vi fick ge oss. Men på vägen in från vågorna, dom va väl ca 200 m ut. Då va det nåt som skrämde skiten ur mig för ett sek, för jag såg bara 2 fenor komma upp ur vattnet 1-2m från mig och det första du tänker på är haj!! Men det va bara 2st delfiner som simmar fram och tillbaka längst beachen hela dagarna. Så det var lite av en upplevelse!=)
Men nästa upplevelse va inte så långt ifrån det heller, för när jag kommer upp så ska jag gå in i bilen för att hämta lite saker. Så jag öppnar framdörren men sen insåg jag att sakerna jag ville ha var där bak. Och när jag vrider om nyckeln så går den av. Så toppen av nyckeln sitter kvar i baklåstet. Vi kan komma in i bilen men så klart inte starta den. Och vi har så klart ingen extra nyckel. Så hela dagen sprang jag runt och såg om det var någon som kunde hjälpa mig, men ingen kunde. Så sista möjligheten var att ringa RAC, och det är en organisation som ska hjälpa folk med såna här problem runt hela Australien. Men saken var att jag inte va medlem så jag va tvungen att bli medlem först men bara för att jag ringde när det hade hänt nåt så vill dom har 280 dollar istället för 120 dollar som det kostar annars. Och sen ville dom bogsera mig tillbaka till Perth 150km, så det skulle kosta mig ca 160 dollar till fast bara för 100km för deras Organisation täcker bara 100km så resterande km måste ja betala själv, och det skulle kosta mig ca 300dollar till. Så det är ca 700 dollar allt som allt. Vet fortsatt inte om låssmeden var inräknad i det. Men ni som känner mig så ger jag mig inte för lätt när det gäller pengar.=) Så jag fortsatte leta nya möjligheter och till slut så fann en vän till mig en kille som på något sätt fick ut resten av nyckeln så jag kunde kopiera upp en ny. Men vi var inte helt säkra på att den skulle funka så den här killen väntar tills jag är tillbaka för att se. Och så klart funkade den inte heller, och jag gav upp men inte han. Han är en hjälte för han vägra ge upp och började prova lite saker och kom fram till att nyckeln var för bred, så han började fila ner kanterna lite. O Vips så kunde vi höra min kära Normans motorljud igen och resan kunde fortsätta. Och hela kalaset kostade mig bara 10 dollar för att kopiera nyckeln och ytterligare en box med öl=)
Så sparade ca 630dollar!!!=P Men började bli lite nervös hur den här resan ska sluta när den började så här.
Men nog med det, nästa stop skulle bli Cervantes men det va inte mycket att ha så Sebastian fick några timmar på sig att göra lite vindsurfing. Resan fortsatte till Jurien som skulle va ett stop för att se sjölejon men vi åkte bara igenom det för att stanna i Green head, men det va inte mycket att se här heller så vi hitta bara en öde beach för att sova och äta på. Den natten va jag rätt nervös för vi såg skyltar på vägen dit att böter kommer förekomma om man campa där. Så det vart inte många timmars sömn för mig, men vi klarade oss och det va en riktigt schysst start på dagen att vakna upp tidigt på stranden. Rekommenderas=))

Geraldton var vårat nästa stop, det skulle va WA(West Australia) tredje största stad. Och när man hör det så förväntar man sig en rätt stor stad, men det va t.om mindre än Motala. =) Det va 20 000 invånare som bodde där. Men vi stannade till där för vi hade lite saker och fixa plus för att det skulle va den sista (stora) staden innan Monkey Mia där vi kunde köpa mat billigt. Och så va det lördag också så vi tänkte vi skulle få till en kväll ute också. Det va ett helt ok uteställe, men inget att nämna då det inte hände något särskillt. Och söndagen där efter är nog den dag som har vart den mest slöaste dagen sen jag började min resa, låg och kollade på film hela dagen. Va rätt slitna. Så skönt och bara få sitta och slappa framför en film efter ha levt i en bil nästan en vecka.

Nu börjar jag inse att det här är australien, för ju längre norr vi kommer desto glesare mellan hus och städer blir det. Och inte mycket att se på vägarna heller. Fast ibland är det riktigt schysst, Du kollar åt vänster där är havet med turkost vatten. Sen kollar du höger och där är det öken och öken. Och längs vägarna är det bara massa roadkill.. döda kängurus och en och en annan stor örn som äter upp resterna. Men det är lite spännande att åka så här med, men bara väntar på att Norman ska bryta ihop och vi blir fast mitt i igenstans, utan täckning på mobilen. Men peppar peppar ta i träd att inget sånt händer =)
Vi har också vart i Karlbarri där vi också fick gömma oss för en ranger så vi kunde få sova grattis, men annars inte mycket att skriva om. Det är fina beacher, och kuster men händer inte så mycket att skriva om. Och vi har väl inte gjort så mycket. Man är rätt ensam här ute längs kusten. Är inte som Östkusten där man springer på backpacker om och om igen. Och festar varje kväll, det är mer natur. Och det går inte att beskriva. Man blir rätt isloerad när man åker i en bil och sover en bil hela tiden.
Men vi har det fortsatt kul och är glad att göra detta för det är så olikt från Östkusten.
Så efter Karlbarri, fortsatte vi till Sharkbay och Monkey Mia. Det är ett stort skyddat naturreservat. Där man ska kunna se delfiner, hajar m.m. Och det ska va ett bra snorkelområde. Men blev på vägen upp varnad att det skulle va för mycket turist och allt kostade.
Så när vi va ca 200 km ifrån MM så började det bli mörkt och du vill inte köra bil när det är mörkt här, för det är då alla kängurus kommer ut till vägerna och många olyckor händer så vi försöker hålla oss borta från vägarna då. Men inte alltid så lätt även med planering. Men vi fick tag i någon kille på en kamping plats som hjälpte oss att få ett nummer till en ranger där man måste registrera sig för att få sova grattis för en natt. Och det var på en strand som kallas Nanga beach ca 150km söder från Monkey Mia.
Och det är otroligt hur nice det är att bara parkera bilen på stranden, sitta och laga mat och dricka lite öl,. Men du har fortsatt inte en aning om hur det ser ut dagen efter. Så det är alltid lika överaskande att vakna upp och kolla ut över stranden för att se hur det ser ut. Och oftast blir man possitivt överasskad. Och lika så denna gång. Men denna morgon va dock inte den bästa starten för när vi skulle åka iväg så starta inte bilen, inga lysen funkade. Så med andra ord så va batteriet dött. Och det va bara för att Sebastian hade glömt att vrida av nyckel från täningen helt. Så batteriet har gått hela natten. Och där va vi mitt ute i ingenstans. 150 km från närmsta stad, ca 2-3 km från närmsta stora väg. Ingen i närheten. Och för att kunna få bilen till stora vägen vi skulle va tvungna att knuffa upp den för en ca 100-150 m sand kulle. Det är rätt lätt på 3 man..=)
Vi provade att puta upp den ca 10m uppåt för att kanske starta den nedför en backe. Men det hjälpte inte då vi inte gjorde det helt rätt. Så jag och Sebastian fick börja vår promenad till den större vägen för att se om vi kunde få någon hjälp, för vi kunde inte ringa då vi inte hade någon täckning på mobilen. Man börja känna sig lite vilsen när man gick där längs vägen, typisk Australiens väg, röd dammig jord väg, och en solen som steker säkert minst 35grader varmt fast kl bara va runt 10:e. Men vi hade tur för när vi hade ca 200-300 m till den stora vägen så ser vi en bil och vi börja vinka och bilen kör in på våran väg. Det är då en kille som jobbar för det här reservatet som kör oss hela vägen tillbaks och bogserar upp oss upp för kullen för att sen hjälpa oss att starta den nedför andra sidan av kullen. Så vi putta på och han klarade det på ett försök. O vips vi va på vägen igen för att fortsätta till Monkey Mia. Och det är det sista som har hänt Norman so far=)
Va Monkey Mia o Shark bay är mest känt för är att du kan få mata delfiner där, man står ca 20-30 personer längs stranden. Och ca 4-5 st som jobbar där står i vattnet och berättar lite om dom här delfinerna. Och hur det kommer sig att dom kommer in så nära stranden. För dom är bara ca 1m från. Och sen pekar dom ut folk som får gå fram och ge dom varsin fisk. Så alla får inte göra det. För dom matar bara 1/3 del av delfinens dagliga måltid. Men det va kul och få se dom, när dom försöker fjeska och få mer fisk. Niels fick prova. Själv provade jag inte ens, tyckte det va roligare att ta kort =) Men Monkey Mia va väldigt fint annars, stranden är vit, med turkos vatten. Lite kallt dock. Och jag såg min första Haj i det fria. Den simmade också väldigt nära Stranden, ca 1-2 m från strandkanten. Men tror det va en rätt ofarlig haj, va bara ca 1 m lång. Men men inte helt säker. Men snorklingen va inte bra alls. Man behöver åka ut med båt för att se det fina hörde jag. Men allt är så dyrt. Ska dock göra det här uppe i Exmouth. Ska försöka simma me Whaleshark, Valhaj!... den kan bli upp emot 18 m lång, men är helt ofarlig. (säger dom i alla fall) =))
Men i Monkey Mia stannade vi en natt på någon camping site. Va skönt och få en riktig dusch igen. Man glömmer hur bra man har det hemma när man har tillgång till dusch och toalett hela tiden. Men samtidigt är det rätt härligt och inte behöva tänka på att man ska behöva göra ordning sig varje morgon… o hur man luktar ”haha” Här går det också Emus(ser ut som en struts,lika stor) runt bland folk och äter mat som fåglar brukar göra. Känns bara skumt att en fågel större än dig går runt utan att bry sig för mycket. Lite små rädd dock.

Men efter Monkey Mia så fortsatte vi mot Carnarvon en stad ca 240km norr om Monkey mia.. men det va inte mycket att hurra för det va mindre än minst… så på nåt sätt hitta vi ett ställe ca 60km norr ,där vi skulle kunna campa grattis. Så vi bara stanna till i Carnarvon för att köpa mat och vatten för att kunna stanna där några dagar. Vi valde detta stället för att det skulle va bra surf. Men vi visste inte riktigt va vi gav oss in på från början. Första natten va helt ok, där stanna vi i ett område som kallas ”point quobba” och det va bara en grattis camping plats. Stanna där för det vart mörkt och vi ville se ett ställe som helt blowing holes. Blowing holes är ett ställe där man ska kunna se vatten flyga upo till 20 m upp i luften från några hål. Så på morgonen så fortsatte vi emot dom här blowing holes men vi missa infarten och insåg det lite sent så vi bestämde att vi skulle göra det senare och fortsätta mot nåt som heter red bluff, som är det surfing ställe som vi skulle prova. Men det är då vi inser va vi gav oss in på. För den här vägen bestod av massa hål, sand o sten. Inte den bästa förutsättningen för min bil men vi började köra. Och det va ca 70km dit och jag vågade inte köra fort alls för ja visste inte hur mycket Norman klara. Så vi körde väl runt 20-30 km/h, plus att det va ca 30-40 grader i solen också. Så det tog oss ca 3 timmar. Så ni kan gissa att vi gilla detta och verkligen hoppas det va värt det=)
Men vi kom fram, enda problem vi hade va att vi fastna en gång i lite för mycket sand. Men det fixa vi rätt snabbt. Men red bluff va inte som vi förvänta oss riktigt. Men vi gilla det. Det här va en kamping plats som va mitt ute i ingenstans. Omringade av stora sandkullar som man typ ser från vilda västern. Sen blått hav, vit strand och kängurus som hoppar runt. Inga duschar och några dåliga toaletter. Inget rinnande vatten så man va tvungen att ta med sig tillräckligt för att klara sig. Men det va värt det. Även om det inte fanns så mycket och göra. Vi provade tom surfningen men det va inte mycket att ha. Vi kom lite fel när det inte va någon swell. Men men…
Men vi hade en skön tid där så vi stannade ca 3 dagar där. Men jag va väldigt bekymrad för vägen tillbaka. Men det va inga problem denna gång, för vi provade att köra lite snabbare denna gång, o han går bra. Den här gången håll vi ca 90km/h så vi va väl framme på ca 1 timme denna gång. Och han höll. Men man va lite rädd att han skulle brejka ihop. Men ibland måste man prova på för att se hur mycket man klara…eller?=)

Efter det så vart det bara coralbay, o det blev bara en natt. För det fanns inte mycket där. Slappa bara på stranden och snorkla lite. Bra snorkling, mycket fina fiskar och såg en stor bläckfisk. Men det bästa ska va att åka ut me båt. Men allt kostar som jag har berättat. Men här uppe i Exmouth ska ja betala lite extra för att göra lite.
Men nu vet ni i alla fall att jag lever och att jag är ute och göra vägarna osäkra för australierna, men ska försöka uppdatera lite oftare. Såg att det här vart rätt så långt=)
Men see yaaa………

hälsningar från Aussie

Yo Mates

ursäkta alla för den sena uppdateringen, kanske inte är någon som följer bloggen längre för det=)
Sitter nu på mitt rum i ett hostel i Cottesloe, ett område utanför Perth. Bor ca 50 m från kritvit strand o turkost vatten. Men även det blir tröttsamt efter ett tag. Har tillbringat mina dagar här i 3 veckor idag. Men snart blir det ändring på det, förhoppningsvis så köper jag mig en camparvan idag. Har hittat en som jag har kollat på och prutat. Så idag ska jag bara betala den sen så börjar den riktiga resan uppåt längs kusten. För tillfället så är jag helt ensam, men har 2st killar från Tyskland och holland som jag har hållit ihop med sen den första dagen här som är lite sugna. Men inget helt bestämt än.
Angånde dom här killarna så är det sjukt vad världen är liten. Den tyska killen va den första person jag mötte på det här hostelet. Han bodde i samma rum som jag, och hette så klart Sebastian också. Bara det va ett sammanträffande. Men det va ju inte bara det utan efter några dagar som vi lärt känna varann så kom det fram att han hade rest runt med en tjej kompis från jobbet till mig i några månader. Och det är inte första gången det har hänt på denna resa att man springer på någon som känner någon. Så världen är rätt liten. Men skapligt stor när man vill se någon igen=/
Annars har jag hunnit med en del här i Perth, fast samtidigt väldigt mycket slö tid. Dagarna slutar ofta med att man sitter på hostelet och drick Gunn(det är vin, fast väldigt dålig men billigt vin) och sen går ner på stranden och har liten beachparty. Låter kul, och det är det. Men för mycket av det goa blir tråkigt med efter ett tag=)
Men tog mig en tripp ner till Margaret River som är väldigt känd för alla sina vingårdar(va dock inte på en enda) men också för att det ska va rätt bra surfställe också. Och det va helt ok. Svåra vågor men det gick, fast lyckades också med att förstöra min bräda. Så det va lite jobb och fixa det. Men den är förhoppningsvis fixad imorgon eller på måndag innan jag sticker.
Men det va fint där nere, och skönt och se nåt annat. Men det roligaste va nog på vägen ner.
Va en tysk tjej som jag skulle åka ner med, och hon hade sprungit på någon random kille som hon hade börjat prata med om just att åka ner till Margaret river. Då kläcker han ut att han har en vän som alltid åker ner dit och tillbaks varje dag(ca 3x2 timmar färd) Och det slutade med att vi skulle få åka med han ner. Men vi hade ju inte en aning om vem han va eller vad vi skulle åka med. Så man va ju lite fundersam. Men när vi väntar på han utanför tågstationen så kommer det en stor orange långtradare och stannar till. Och visst faan va det han vi skulle åka med, och en annan börjar direkt tänka på Wolfscreek(en film om backpacker som blir bortrövade)
eller något likande. För hur många hemma skulle ta en liten omväg för att plocka upp 2 turister som kan åka med. Men det här va en riktigt härlig kille som vi åkte med och vi följde t.om när han skulle göra sitt jobb och det va att lämna mat till kosor. Så det vart lite små vägar in till olika Bongårdar. Han skrämde oss dock en gång då vi åkte in rätt långt på en små väg och in på en gård som inte va värst så inbjudande. När vi svängde in så sa han
- Det är här vi brukar lämna alla backpacker kroppar.... haha
Ja , ni kan ju tänka er. Men resan sluta bara lyckligt och vi hade ett minne att luta oss tillbaxs till=))
Sen va jag för några dagar sedan ute på en Ö som kallas Rottnes Island. Som man hade hört talas om som skulle va väldigt fin. Och yes det va den, men efter man sett 2-3 stränder som ser nästan likadana ut så blir man trött. Men då hände det lilla roliga grejen. Vi va nästan längst ute på en ö. Och såg att det va några riktigt skapligt stora vågor där. Så vi skulle bara se om det va något man kunde surfa på, efter ett tag så ser jag något simmar omkring vågarna. Då är det ca 10 delfiner 100 m ifrån oss som börjar surfa på vågorna och hoppa. Det va en härlig syn och jag fick några bilder. dock va dom lite långt ifrån för att man ska se bra på dom bilderna.
Men det gjorde resan klart bättre=)
Och sen har dom någon råttliknande Känguru här... kommer dock inte ihåg namnet men går max till knäna på oss. men det va värt turen men gör nog inte om det för det va grymt dyrt för en dagstur, ca 90 dollar som är ca 650 kr.
Menmen återkommer mer angående bilen. Men kommer nog bli svårt o uppdatera senare då man aldrig vet när man har internet igen. Hade tänkt bo i en bil ett tag framöver nu!;)

haaaa deeeee

Last day in Bali

Ja da har sista dagen i Bali borjat. Kanns lite trakigt just nu men ska bli skont och komma ivag till nat nytt stalle. Men har annars borjat gilla kuta Bali. fast lite for mycket av det goa har.
men va for 2 dagar sedan uppe och klattra i en vulkan. 3400 m hogt. Va riktigt harligt. ska lagga ut lite bilder pa det senare. Men fan vilken traningsvark ja har nu. Kanske inte ar valdigt valtranad for tillfallet men anda trodde man anda skulle palla lite=)
Man blev upphamtad har pa hotellet kl 23 pa kvallen for att aka i en bil 2.5 timme for att sen borja bestiga. Hade hort tidigare att det skulle ta ca 3 timmar upp men ja trodde typ det bara skulle va lite djungel o nagra stigar man skulle folja o ga igenom. Men ikke. det va sa klart nagra stigar o djungel men efter ett tag sa vart det att verkligen borja bestiga. ok, va inte precis cliffhanger klattring men det va brant. men det va helt klart vart att komma upp pa toppen. underbar utsick och man kom upp ca halvtimme innan soluppganen sa ni kan tanka er hur nice det va. men men never ever again..haha . Vi va borta sammanlagt 13 timmar. sa ni kan forsta att man va sliten efter. Men har man klarat 17 tim pa en cykel sa hade ja blivit grymt besviken om ja inte fixat detta=)

Men i natt vilket fall sa flyger ja til Perth, Vastra australien. Dar jag kommer stanna nagra veckor for att forsoka hitta nagon och resa med och for att hitta nagon skapligt billig bil jag kan kopa. Men det kommer ju va som en djungel. Alla som har sett mina bilar tidigare vet ju att ja inte har det ratta ogat for att kopa bilar, haha men hoppas man kan hitta nagon som ar bra pa det. har i alla fall fatt lite rad, va ja borde kopa for bilar o vilka registreingar men ska helst ha.
Men vi far se hur allt blir till slut. Skont nar man inte vet allt och inte allt ar planerat.

Men sa tills vidare, sa bye from bali. o nasta gang ja skriver sa blir det fran down under